Det här är jobbigt. Väldigt jobbigt!
Jag har hjärnspöken som vägrar lämna mig ifred.
Jag tänker på fel person. VÄLDIGT FEL person. Inte bara nån gång i bland utan hela tiden.
Anledningen till det återkommer jag med så fort jag kommit på den.
För så är det faktiskt, jag vet inte varför du förjämnan dyker upp i skallen på mig. Varför jag tänker att du plötsligt ska höra av dig. Men det är som att förvänta sig en blixt från klar himmel. 1 på miljonen alltså.
Känner mig heelt psycobitch. Men det är inte förbjudet att känna,tänka eller drömma. Men att göra någonting åt det... nej det går inte.
Jag är inte en blyg människa,har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Men i det här dramat är jag så feg så klockorna stannar.
Jag drar mig tillbaka och vågar inte ge ifrån mig ett pip.
jag hatar dig