jahapp.. då ska jag ge mig på att blogga igen..
vet inte hur många gånger jag försökt hålla bloggen uppe, men det rinner fan alltid ut i sanden.
fast idag rinner det bara ut i fingrarna.

Jag är på skirvhumör, eller nått sånt.Ja vet egenligen inte, svamlar bara runt just nu känns de som.
Men jag kände att jag måste få ur mig all elektrisk laddning jag har i kroppen.
Även fast jag vet att ingen,eller inte så många kommer läsa det här, så är de iallafall skönt att få ur sig skiten.

Fan.. Det här känns skit fånigt.. Skulle lika gärna kunna sitta och prata med mig själv.
Tror jag håller på att bli galen.
Sitter iallafall just nu och lyssnar på Järnvägsspåren med Lars Winnerbäck. Av någon anledning blir jag alltid lugn av den låten. Lite glad också, nån liknande kännsla iallafall.
Trots Lasses deppiga och gråa texter.....

Jag byter stycke väldigt ofta ser jag när jag scannar av de jag skrivit.
Jag är en sån person som gillar sammanhang, men här ser jag inte ett enda spår av de. Det har inte att göra med någonting, inget hänger ihop. Fast de är nog så jag känner mig just nu.
Helt osammanhängande.
De är kanske därför jag söker mig till både Perssons Pack och Lars Winnerbäck. Just för att jag är osammanhängande.
Deras texter är omöjliga, men har en poäng. Inget sammanhang,ingen rödtråd,men ändå en mening.
Jag väntar på att meningen med det här inlägget ska komma, haha... suck
Kanske vill jag få fram att jag håller på att gå in i väggen?